Lyssna på de äldre

00:05 Vad tänker du när du ser tillbaka på ditt liv? 00:09 Jag är tacksam. 00:11 Jag är jättetacksam att jag har varit så plock. Att jag har vågat Leva och tycka vad jag själv tycker. Jag tycker jag är jättetacksam. Och det rådet försöker jag ge åt andra också. 00:27 Att man ska inte ge sitt liv bort bara för att om det blir bra, om det blir trevligt, jag skulle vilja göra. Utan lev här och nu. 00:40 I det här avsnittet så har vi begett oss till vägens ämne måste jag ändå säga. Vi är i Lainio som ligger ett gäng mil öster om Kiruna mot finska gränsen. Och jag träffar Vilma, 87 år gammal som växte upp i Tornedalen i ett varmt och kärleksfullt hem men där hon också under sin ungdom fick uppleva mobbning och ett förbud att tala sitt modersmål vilket såklart har satt sina spår. Vi pratar om tonårskärleken och hur det var att bli mamma redan som 17-åring. 01:12 Och om modet att flera gånger våga börja om. Vilma berättar om livet som en av de första kvinnorna i gruvan i Kiruna. Och om sina stora kärlekar och flytten till Stockholm och varför hon till slut återvände hem. Det är ett avsnitt om styrka och frihet, kärlek och att alltid våga välja den vägen som känns rätt. Då åtstår bara för mig, Jonas Hulbäck, att önska er en trevlig lyssning. Nu kör vi! 01:41 Ja, ni kära lyssnare, vi har begett oss norrut. Vi har gjort några avsnitt uppe i Kiruna. Men nu har vi då banne mig tagit oss långt ut vid vägens ände, känns det som. För vi är i Laino. Här hemma hos dig, Vilma. Vad trevligt. 87 år gammal. Det kan man inte tro. Du känns väldigt pigg, fräsch och ser ut som att du tar hand om dig själv. Jag ska berätta för lyssnarna att du har ju på dig något... 02:11 Vackert pärlhalsband va? Du kan få berätta själv. Vad har du sett på dig idag? Vad tänkte du när du klev upp? 02:17 Det här är min vanliga klädsel. Som jag har på mig. Om jag går någonstans. 02:23 Vad är det du har på dig då? 02:25 Då har jag jeans. Jag har först mina skor. Det är väldigt svårt att få när jag har en liten storlek i fötterna. Sen har jag jeans. Och så har jag en finhjuppare. Och så har jag min jeanssacka. Och så förstås smycken överallt. 02:41 Det är smycken överallt på ett fint sätt. 02:43 Det tackar. 02:46 Innan vi sätter igång Vilma så måste jag bara säga wow vilket fikabröd vi har här framför oss. 02:55 Jag brukar ju själv köpa med mig fika till gästerna på era önskemål men du var väldigt tydlig med att jag bakar och ser till att du får fikabröd när du kommer. Vad är det vi har här framför oss? 03:08 Det är vanliga kanelbullar och så är det rulltårta, det är ju mer vanligt. Men sen är det en sorts som heter kangåskakor och det kommer uppifrån Norrland. Och så bakar det sig. 03:23 Och så har vi kaffeost. 03:25 Kaffeost, ja. Jag har ju aldrig ätit det här. Jag tänker att vi måste, man och med, köra en liten specialare idag. Att vi drar på den här fika, ingen direkt. Och sen så sätter vi igång och fikar tillsammans medan vi pratar. 03:39 Klappa takten, alla vagar barn. Bullfest, bullfest, hela barn. 03:42 Slå på stort, det har vi alltid gjort. 03:45 Så det är bullfest, bullfest, hela barn. 03:51 Hur gör man då med den här kaffeosten? 03:56 Menar du hur man gör kaffeosten? Nej, hur ska jag göra nu? Du tar några bitar i koppen. 04:04 I kaffet? 04:05 Ja, i kaffet. 04:07 Så man plumpar i så här? Ja, just det. 04:11 Jag brukar ha en sockerbit till för att det blir en trevligare smak. 04:16 Ska jag ha i socker en bit också då? Ja, jag tycker det. Jag följer dig nu. 04:21 Nu är det två ostbiter. Nej, det är för lite. En till ostbit. 04:25 Ja, mer också. Du får se när du smakar, hur gott det är. 04:30 Jag följer det här med spänning. Det här är ju lite utmanande eftersom lyssnarna bara hör oss nu. Men jag ska försöka att beskriva den här smaken ändå. 04:44 Det blir gott när det har varit i kaffet ett tag. 04:47 När det får smälta ner. 04:49 Exakt. 04:51 Är du uppväxt med kaffeost? Absolut. 04:55 För vi har ju alltid haft vondgård. Och då gjorde mamma det själv. 05:03 Vi befinner oss ju i Lainio. 05:06 Kan du berätta om den här byn? Vi är någonstans mellan, vi har kollat på kartan, vi är någonstans mellan Kiruna och finska gränsen, kan man säga så? 05:14 Ja. 05:15 Ungefär, in till Lainio älven här. 05:18 Ja, just det. 05:19 Och här, där du sitter nu, Vilma, ungefär en meter till höger om dig, om din vänstra sida, vad hände där? Där var jag född. 05:31 Där föddes du? 05:32 Ja, där föddes jag. 05:33 I det här rummet där vi sitter? 05:34 I det här rummet är jag född. Och då var det inga barnmorskor och sånt utan det var bytanterna som kom. 05:43 Det var två stycken tanter som förlöste mig. Och då förstår jag som hon sa att då började jag direkt skrika av mig. Så jag har nog varit livlig av mig. 05:54 Ja, det här är ju 1939. Det här huset byggdes ungefär samtidigt då. 06:00 Det var då de flyttade in. Precis så jag är en, alltså det är för mig en sån där slott som man får flytta in när jag föddes. Så jag har tagit mina första steg och bott hela mitt liv. 06:15 Ja, det är fantastiskt. Kan du berätta lite om dina föräldrar och din familj? 06:22 Ja, det kan jag göra. Vi har haft ett väldigt kärleksfullt, fint hem. Både mamma och pappa och fått vara självständiga. 06:33 Så det har inte varit någon hushush. Utan vi har fått komma och säga både klädje och sorg åt dem. 06:41 Och de har liksom förstått oss. 06:44 Och när vi var som unga då satt vi och målade oss eller som man gör make-up. Man säger inte måla kanske men make-up. Då brukar pappa sitta där och titta. Sätt färrnissa också. Då behöver ni inte tvätta bort det utan då håller det. 07:02 Satt han här bak i kökssoffan? 07:03 Ja, han satt alltid där. 07:06 Och så klädde vi oss för spegeln, inte spegeln var här. 07:11 Och han var inte arg, utan han sa, men sätt fennig så då behöver ni inte göra varje god när ni ska ut. 07:18 Då var det mer bestående. Exakt. 07:20 Så han var ju jättebra på att skämta och ha sig. 07:24 Hur var dina föräldrar? 07:26 Abner och Anna äter dem för 1909. Hur var de som personer? 07:35 Båda väldigt glada och väldigt gästfändiga och inget gammalmodiga. Utan de var väldigt moderna människor. Då till exempel när det blev att kvinnorna skulle vara präster också. Det var inga problem för dem att tycka att det är. Ändå var de lästationer. Men de var inte hårda. 08:01 Utan normala. 08:04 Så jag brukar diskutera med pappa väldigt mycket om tron och så. 08:10 Och det är klart, när han var listad i hand så sa han att det är rätt. Jag sa nej, jag kan inte godkänna det. För man ska förlåta sju gånger 77. Jag sa aldrig. Om man förlåter, man kan förlåta en gång. Om någon ber dem förlåtas. Sju gånger? Sju gånger 77 ska man förlåta en människa. Eller någon som gör någonting. Aha. 08:35 Kan du bara kort beskriva den tron som dina föräldrar hade? För den är lite annorlunda jämfört med den kristna tron vi har idag. 08:43 Det var lästadianer. Men de var inte så som många här äldre, utan de var moderna. Vi fick ha precis som vanligt. 08:55 Men de som var riktigt lästadianer, de fick inte ha blommor. 09:00 Allting var ju synd att inte titta på tv och inte lyssna på radio. 09:05 De påstår att man inte ens fick ha vanliga gardiner, men det kan jag inte svara om det är rätt. 09:12 Men vi har inte märkt allt. Men vi hade ju hemma sådana här bönemöten. Och då skulle kvinnorna sitta på den här sidan och kararna där. 09:24 Och när man drukade kaffe, då var det kararna som satt först. Och sen kvinnorna och sen fick barnen. 09:32 Så det var inte blandat som nutid. 09:36 Här inne i rummet hade vi bänkar och bordet satte man i den här längst. 09:42 Och så var det två, tre som berättade om pipen och en sjöng. 09:49 Och vi satt i kammaren och lyssnade men vi skulle vara helt tyst. 09:55 Du växer ju upp med flertalet syskon också, eller hur? 09:58 Vi var allt som allt fyra men tre var vi nära. 10:04 Den äldsta var fem och den andra tre och jag var nyfödd. Och sen efter tio år så kom Victoria. 10:12 Och sen har du Viola och Eila. 10:16 Och så Victoria. 10:19 Fyra systrar. 10:21 Ja men Victoria var tio år efter så hon fick aldrig växa upp med oss andra. 10:29 Och vem var lilla Vilma? Jag ser en bild här. Du är nog åtta år gammal. Du står på farsten här utanför det här fina huset. Kan du beskriva vem var du som barn? Hur var du? 10:44 Som jag har fått beskrivning av andra så har jag varit väldigt livlig, busig. Men alltid glad. Alltid ledsen. Utan full av aktivitet. 11:00 När du tänker tillbaka på barndomen här i det här huset. 11:04 Vad gjorde du och dina syskon och de andra barnen i byn? Vad hittar man på om dagarna? 11:12 Vad vi gjorde, som du menar. Det var ju mest man åkte spark och åkte med skidor och kälke och det var sånt där. Men vi hade den reglen hemma. Man fick inte springa i byn. Det var inte jämt. 11:30 Var regeln att ni skulle vara här på gården? 11:32 Ja, då fick alla kompisarna komma hit. 11:37 Men jag vet inte hur jag sysselsatte mig. 11:41 Jag var nog bara busig för jag var väldigt mycket hos mina farfar och farmor. 11:46 Ja, de borde bara ett stenkastort härifrån. Vi ser väl nästan huset när vi kliver ut. 11:53 Ja, och de hade farbröder, tre stycken. 11:57 Och de busade ju med mig. Det var ju hela paradiset för mig. 12:03 Så det var riktigt buss. Ibland när jag var riktigt vilt så satte de mig i källaren. Eller i en vellåta eller någonstans. 12:11 Men direkt när jag sprang hem igen så ropade de. Vilma kom hit igen. 12:17 Så ja, jag har nästan haft det sysselsättning av busan. Och de andra var inte alls lika. Älvsta syrran satt och lyssnade vad andra sa. 12:29 Och den andra, hon var lite så där på byn och så, men inte busan. 12:35 För dig var det full fart? 12:36 Det var full fart. Jag tror de skulle ha sagt att det är att det har nu om jag hade levt. 12:44 En av anledningarna att jag har den här podden eller radioprogrammet är att jag vill föra generationerna närmare varann igen. De äldre och de yngre. Vi ska lyssna på er och era erfarenheter och allt ni har lärt er av era liv och så. 13:02 När du var barn och ungdom, hur skulle du beskriva din relation med de äldre? Du pratar om din farmor och farfar här. Hur var den relationen? 13:12 Ja, hörru, jag har nog... Jag har inte någon minne av att det har varit något märkvärdigt. Eftersom alla pratar ju meangelie. 13:23 Vad är det? 13:24 Ja, det är den här finskan som vi pratar. 13:28 Och där kan jag sätta ett paradis... En parentes. Ja, just det. För att när vi började i skolan till exempel, fick vi inte prata finska meangelie. Utan det var svenska. Och om man inte gjorde det, då fick man straff. 13:47 Och då fick man sitta inne i rösten och nästan tog de av örat att ni får inte prata finska utan ni måste prata svenska. Men det var modersmålet som var finska. Inte kunde vi någon svenska. 14:03 Det var ingen svenska som vi kunde. 14:06 Hur var det då som barn att inte få... 14:10 I stort sett förbjudas att prata sitt egna språk. 14:12 Det är ju fruktansvärt och det har satt sina spår hela livet. För man har alltid skämts för sitt språk, sin svenska. 14:24 Jag har ju bott nedöver i 40 år i Stockholm. Så man vågar knappast öppna munnen. Då fick man svaret. 14:33 Är det finne? Är det hela? 14:37 Och man säger att jag är varken det eller det andra. Men jag är norrlänning. Nej, det var inte alls populärt. 14:52 Hur var din skolgång då? 14:55 Mycket tråkigt. 14:57 Eftersom jag blev mobbad. Både av mina kompisar och lärarna. 15:05 Så det är inte alls fina minnen. 15:09 Vad är det för minnen som dyker upp när du tänker på det? 15:12 Nå, en som var den värsta. För jag var dålig på att äta. Och då hade vi att vi var tvungna att äta och vi fick inte lämna. Men busigt som jag var så försökte jag stoppa i munnen, men så tappade jag på golvet. Jag tänkte, det är ingen som ser. Då tog Tillander mig från nacken och satte i bordet. Och så skrapade Hanna som var på lagarmatten från golvet och satte i tallriken. Och Hanna tog och matade mig och Tillander öppnade munnen och så skulle jag svälja den där soppan. 15:50 Så krönsaksoppa är någonting som blev här för mig. 15:55 Och lika så när man, ja var man en någon gjorde så var det jag som var skyldig. Fast jag inte var det. Men det var överhuvud. 16:06 Och sen hade vi att vi fick ha slöjd. Och jag var så glad och lycklig för pappa hade lärt mig att sticka. Jag kunde inte när mamma lärde mig pappa. Och jag var så lycklig att visa att lära. 16:20 Jag gjorde en pannlapp. 16:22 Då gör den det. Jag vet inte hur jag ska uttrycka henne. Visar åt alla. Och sprättar upp och slänger garnet på mig. 16:31 Du får göra om. 16:34 Och det har ju satt väldiga spår. Jag tror aldrig på mig själv. Att det är bra vad jag gör. 16:41 Till exempel nu också när ni säger att jag har baka fint. 16:45 Då finns det en baktanken. Undrar om ni menar så. 16:51 Den här barndomen har påverkat dig för hela... Ja, den har påverkat mig i hela mitt liv. 16:58 Men ändå så har jag... Och om jag säger så är jag en sån människa som inte älskar konflikter. Jag blir rädd. Jag tiger hellre. 17:08 Men nu har jag blivit bättre. Så jag vågar säga vad jag tycker och tänker. 17:13 Och jag tänker mig själv att jag har varit ganska... 17:18 Självständigt då, fast jag blev så mobbad. 17:23 Och lika mina skolkompisar, jag fick aldrig följa med dem på rasterna utan de tyckte jag pratade för mycket. Jag vet inte, men då skaffade jag yngre. 17:35 Som jag var tillsammans med. 17:37 Och de hade nog samma problem. Att de inte var lika populära. Men min styrka har varit det. Att jag har tänkt att jag skiter i det. Utan jag ska visa dem att det blir någonting av mig. Och det kanske var mycket det att flickorna var aversjuka på mig. För att killarna när det blev dags att rusta polisi till exempel. 18:03 Vem röstade de? Då var det jag. Och då blev det ju avundsjuka för de tyckte andra var finare. Men det hjälpte inte. Det var jag i alla fall. 18:12 Fick du bli Lucia? 18:13 Jag fick bli två år i rad. 18:16 Minns du hur det kändes då när du ändå fick den? Stolthet. Du nämnde kort tidigare när vi pratades vid att skogen blev en trygg plats för dig under din barndom och ungdom. Kan du berätta? 18:32 Vi hade ju mycket djur alltså hemma. Då fick vi vara med på höpändningar och överallt. Och det var min stora höjdpunkt om vi bara fick sova över eller så. Och en historia också ganska trevlig. 18:49 Jag var så förväntansfull, jag var inte så gammal. Och då åkte vi med cyklarna, pappa och Eila, min sydra. Och jag tog med rodborste och jag tog gardinen och jag trodde att nu är det en fin stuka och pappa sa ingenting. 19:06 Och när vi kommer dit. Det var bara en liten koja med sådana där lavar. Och så var det ingenting och en stor sådan här. Och först det var sådär litet. Åh han skrattade. Jaha Vilma börjar skurra nu och sett nya gardiner. Det var mitt intresse att få feedback. Men det kunde han ha roligt på oss. 19:36 Ni som har lyssnat ett tag på podden vet ju om att en av våra kära vänner och samarbetspartner är Riksbyggen och bland annat med deras bonumboenden. Och i det här avsnittet så tänkte jag ringa upp en bonumvärld som heter Carita Nilsen nere i norra Skåne. 19:55 Riksbyggen Carita. 19:57 Hej Carita, hur är läget? 19:58 Tack, det är fint. 20:01 Vad härligt. Kan inte du berätta för mig och lyssnarna om din roll som bonumvärd? 20:07 Bonumvärden finns ju och jobbar i våra bostadsrättsföreningar som tillhör 55 plusarna. Och bonumvärden är ju den som ska se till att... 20:22 de får en fin sammanhållning och att de lär känna varandra i föreningen och att de ska känna sig trygga att komma ner i gemensamhetslokalen och få en trevlig stund med bolundvärlden eller följa med på någon liten aktivitet eller få Lite matnyttig information från de som kommer och berättar om något spännande. 20:43 Ja, de här aktiviteterna tänker jag på. För det föreslår ju olika aktiviteter för de som bor i Bonum. Vad kan det här vara för aktiviteter? 20:52 Lite beroende på vad man har gjort i föreningen. Men många gånger så har vi lite matnyttiga aktiviteter. Där vi bjuder in från kommunen. 21:06 Till exempel att det kommer någon att prata om kost och hälsa och rörelse. Kanske kommer det någon från räddningstjänsten och berättar om brand i lägenhet. 21:20 Och polisen kommer och pratar lite om hur de arbetar i den kommunen det handlar om. Kanske lite om bedrägerier som sker mot äldre. 21:31 Verkligen en nytta med nöje kan man säga. 21:35 Absolut. Och så blandar vi lite med kanske en vinprovning eller vi firar en högtid och bara har en fika med lite semla eller en påsklunch eller någonting åt det hållet. 21:50 Men du blandar inte ihop dem så det blir vinprovning med polisen? 21:56 Nej. 21:58 Ordning och reda. 22:00 Ordning och reda får vi ha men Det har varit väldigt uppskattat just med poliserna. Man kan aldrig prata tillräckligt mycket om bedrägerier som sker mot äldre personer. 22:12 Vad tänker du då att ditt arbete som Boendenvärd gör för gemenskapen på de boenden? 22:18 Jag har märkt hur socialt det har blivit och de lär känna varandra och de Hjälper varandra och umgås med varandra på ett annat sätt också. De lär känna varandra på ett bra sätt när man har dem tillsammans. 22:39 Har du något exempel på det du sett hur grannar som kanske varit ensamma från början sen har hittat gemenskap med sina grannar på det här sättet? Absolut. Det kan vara många gånger... 22:53 Det kan ju också vara någon som faktiskt har blivit av med sin livskamrat också under tiden. Och det är väldigt fint att se hur de tar hand om varandra och hjälper till. Och många har ju sagt att jag tycker det är så roligt när vi kommer. Jag är ju ensam och det är så härligt att komma ner och komma ut. 23:16 Ibland tar vi kanske någon liten utflytt. Jag åker på Sofiero eller någonting och folk hjälps båtar och de samåker och de fixar och donar. Ibland kan man åka med båtarna här mellan Helsingborg och Helsingör till exempel. De har jättefina lunchturer och så. Det brukar vara otroligt uppskattat och de tycker det är så roligt att komma ut och iväg. Det är sånt man inte gör när man är ensam. 23:42 Nej, det är klart. 23:46 Det känns verkligen som att du gör ett betydelsefullt jobb Carita och är en del i det här engagemanget för att motverka ensamhet och skapa ett socialt boende även för de äldre genom de här boenden som riksbyggen har. Tusen tack för ditt arbete och tack för den här fina lilla pratstunden ihop. 24:06 Ja visst, tack själv. 24:14 Din ungdom sen då, tonåren, hur ser en tonårsperiod ut i Lainio under 40- och 50-talet? Vad händer här som tonåring när livet bara fortsätter i ett nytt skede? 24:32 Det är klart att det gör det. 24:35 Och jag har alltid älskat att dansa. Det har varit min stora passion om jag säger det. 24:43 Så, ja. 24:45 Jag vet inte vad jag ska säga om det. 24:48 Var det lite dans och sånt här som pågick? Absolut. Vi ska ju också komma till det, men du har ju haft en hel del män. Du har varit gift många gånger i ditt liv. 24:59 Minns du din första kärlek här? 25:01 Den var inte här. 25:03 Nej, det var den inte. Jag gick fortsatt vid skolan i Vitange. Ja. 25:10 Och då var det en väldigt stilig, fin mann. Så det blev lite sånt där. 25:15 Som det kändes riktig kärlek. 25:19 Men det var ju så oskyldigt ändå. 25:23 Men jag kommer så väl ihåg, vi tyckte så mycket om varandra så vi kunde inte prata så ingen annan hörde genom dammsjukarslang. Så ingen hörde. Så du vet nog vad man, men jag var ju så. Men det var väldigt oskyldigt. Det var bara så där att vi cyklar och kramar lite. Mm. 25:43 Och sen, ja, sen ramt ännu sanden, den kärleken. Men alltid i hela mitt liv har vi haft kontakt. Eller att man har kanske ringt och om jag har kommit hit så har han överraskat mig och så. 25:59 Men det blev ingenting. 26:02 Vad var det som hände då? Eller varför blev det inte av? 26:05 Jag tyckte han var äldre. Och det är klart om man är länge tillsammans då blir det att man vill kramas mer. Och jag tyckte jag var för ung. Så jag sa ifrån. 26:18 Det kan vara lättare sagt än gjort att stå upp för sig själv. Vi har haft andra gäster i den här podden som också har hittat den styrkan att stå upp för sig själv och sin kropp. Oavsett om man är man eller kvinna eller tjej eller pojk. Vad vill du säga till de yngre lyssnarna som kanske är i en liknande situation i livet nu? 26:41 Jag säger så här. Jag tycker det är något värdefullt två människor har. Då tycker jag att man ska försöka känna att det är den rätta kärlek. 26:52 Alltså det har alltid varit min instinkt. 26:55 Men det blev inte så för mig i alla fall. För de höll inte de kärlekarna som jag har haft. 27:01 Nej. 27:04 Men när du är 18 år sedan, 17 år till och med, då blir du gravid. 27:12 Ja, för jag träffade Ingers pappa. 27:15 Och han var härifrån byn. Och han var en populär kille. Alla skulle ha honom. För han såg bra ut och de tyckte att han var nummer ett. 27:28 Och kämpare som jag har varit, då tänkte jag att jag ska visa det jag som får honom i alla fall. Och så blev det. 27:36 Och då började vi att vara tillsammans. 27:40 Och jag försökte hålla ut ända tills Inge flyttade hemifrån. För vi var väldigt olika. 27:49 Han ville ingenting annat. Bara fiska och jaga. 27:53 Och aldrig fick jag själv följa med. För han ville gå med sin kompis. 28:01 Och han ville vara med honom i skogen istället för att ta med jag och fläcka mig. Utan det var alltid kompisar. 28:09 Men om vi stannar upp till lite grann. Du blev ändå gravid som 17-åring. Hur var det? 28:16 Det var inte så roligt. På grund av det att vi hade haft så fin frihet hemma. 28:24 Alltid att föräldrarna litade på oss och alla ungdomar fick komma hit efter när vi hade varit ute och dansat och roat oss. Då tyckte jag att det var som en skam. Att inte jag hade skött mig. 28:40 Men så reagerade inte de. Utan det var min egen reaktion. Ja då måste jag gifta mig. 28:48 Och det var kanske inte min riktiga tanke. 28:52 Och sen då liksom som 18-åring... 28:57 Få sitt första barn. Ni bodde ute i den här lilla, lilla stugan utanför det här huset. 29:03 Nej, vi bodde först här uppe. Och då var mamma och hjälpte till mig och liksom med flickan. 29:10 Och sen skulle det vara så att man skulle flytta till svärföräldrarna. 29:17 Och jag kommer ännu ihåg när jag hade en transportkärra. Som jag drog mina få saker och flyttade till dem. Och de hade väldigt litet bara rum och kök. 29:28 Också här i byn? 29:29 Ja, där långt nere i kropen. Och tanten var kanske inte den bästa. Men han var jättefin. Men sen tog vi så att jag tog han de korna. För jag älskar mina djur. Som ni hade här på gården? Ja, jag har alltid sjutton. 29:48 Och jag skulle ta hand om det med svärfar. Men hon litar inte på mig. Utan hon tog och gick och gjorde om. Mjölka och hade sig. 29:58 Men då såg jag att det här går inte. 30:01 Då tog jag Inger med mig och kom. Jag stannade inte här utan jag åkte till min morbror och servis. För de sa alltid att jag är jättevälkommen. Och då stannade jag där. 30:14 Men då ringde förstås Bruno och sa, när kommer jag? Jag sa, jag kommer inte någon mer. 30:21 Och då gjorde han i ordning den där lilla stugan. Och då bodde vi där. 30:27 Och sen därifrån så började han att jobba i kiln. Och då flyttade vi dit. Och det var kanske 61-62. 30:37 Hur var ert liv i den här lilla stugan på gården när ni bodde här? 30:42 Mycket tråkigt. Eftersom var jag aldrig hemma. 30:46 Det var skogen, skogen, skogen och taket, taket, tak överallt. 30:51 Så ingenting. Men jag beslöt mig då att jag är tillsammans så länge tills Inger blir stor. Så jag kämpar på. Och så var jag tillsammans tills Inger flyttade och började sin musikutbildning. 31:08 Och flyttade hemifrån. 31:09 Och vad gjorde du då med din man? 31:12 Jag lämnade. 31:16 Men han trodde inte att jag skulle kunna leva vidare eller få någon ny. 31:22 Nej, sa jag. Det är din bekymmer, men det är inte mitt bekymmer. 31:27 Så jag lämnade honom. Och då vaknade han till och ville ha mig tillbaka. 31:35 Hur var den känslan att lämna honom bakom dig då? 31:38 Skönt. Mm. 31:43 Var det lite som att ditt liv började. Du fick kunna börja leva igen på något sätt. 31:49 Jag började från ingenting. För jag lämnade åt honom exakt allt vad vi hade skaffat. Varför då? Precis allting. 31:57 Varför? 31:58 Därför att jag tänkte att. 32:00 Jag bryr mig inte om saker. Så vi hade som man har. Man har ju allt. Man har skotrar. Man har stukor. 32:11 Vi hade egna hemtag i år. Satt pengarna. Och så hade vi insatslägenhet. Och allt vad en människa kan ha. För man hade det här begäret. 32:23 Jag lämnade exakt allt. 32:25 Och så köpte jag två av mig själv. 32:29 I Kevna. 32:31 Och jag hade jobb i LKP. Så jag visste att jag klarade själv. 32:38 Men när du då... 32:42 Jag vill ändå säga det, påbörja ditt nya liv när din dotter Inger har flyttat. Du har lämnat mannen bakom dig efter alla dessa år. 32:54 Flyttat till Kiruna och började jobba i gruvan. Där är du en av de första kvinnorna att jobba nere i gruvan. 33:03 Ja, det var tio som blev anställda på att prova jobba bland Karlsson. 33:14 väldigt spännande. Man var ju bästa åren. 33:18 Det var ju väldigt spännande men det är klart att de hade lite ful syn på kvinnorna. 33:26 På vilket sätt? 33:27 Det blev mycket sånt där skitsnack om porr och sånt där men det skulle man låtsas som ingenting. 33:34 Men hur var jobbet i gruvan då? 33:38 Hur var det att börja jobba i? 33:39 Vi fick vara på många olika ställen. 33:43 Bland annat så körde jag den stora tröcken som var jättestor. Och jag var ju så liten så de fick lyfta mig upp. Och sen när jag skulle gå och äta så fick de lyfta mig i killarna för att jag kom ju inte upp. Nej. 33:59 Men det var ganska häftigt, men jag tyckte att det inte var så trevligt. 34:04 Så vi fick gå runt lite i olika ställen. 34:07 Men så hamnade jag på provtagningen. Så man fick gå och hämta prover inne i gruvan och lite runt om och ta kvaliteten på det. 34:19 Och sen började jag på anriktningen där uppe. 34:23 Och det var hur trevligt som helst. Det var mörkaste, mörkaste orter som man gick på. Och bara en pannlappa. 34:32 Ingen rädsla. 34:34 Hur kommer det sig att du var kvar då i tio år i gruvan? 34:38 Jag skulle ha nog stannat ändå längre. Men det blev att min dotter började skaffa affärer vid Tangie. Och då slutade jag och då fortsatte jag där. 34:50 Hur kom det sig att du flyttade till Stockholm sen då? 34:54 Hur det blev? Jag hade affären här. 34:58 Det var cirka 3-4 år. Och det var väldigt intressant och trevligt. 35:04 Och mycket folk och allting var frid och fröjd. Jag hade alltid drömmen om att flytta. Men jag ville stanna på grund av att mamma och pappa levde. Så jag tog hand om dem. 35:19 Men allting var borta här. Jag hade ju ingen här. Syskonen bodde i Södertälje först. 35:25 Just det, så här i byn var bara dina föräldrar kvar i det här huset? 35:28 Nej, de hade dött. 35:30 Dina föräldrar? 35:30 Ja, de dog 78 och 79. Vi hade väldigt in på, sex månader emellan. Och unga, de var bara 69 och 68. Mamma var ju alltid lite sjuklig av sig, reumatism och lite dålig. Och pappa fick hjärtat faktiskt. Och han dog i famne på mig. 35:52 Tog din pappa i famnen på dig? 35:54 Ja, det gjorde han. Och mamma, hon hann på lasarettet. Men hennes tarm sprack här i toaletten. 36:03 Och de opererade henne. Hon klarade operationen. Sen somnade hon på. 36:09 Var det här i huset som din pappa dog i din famn? 36:12 Nej, jag har med hand till lasarettet för han kom och hälsade på mig i Kiruna. Och då var han sjuk flera dagar. Sen till slut fick jag att han åkte med mig. Eller taxi åkte vi. Och när han skulle kliva av där så var han borta. Huvudet gick i den här han. Så det gick fort. 36:37 Vill du berätta om minnen från de sista minuterna ihop när du får hålla i din far? 36:43 Nej det är inget konstigt på något sätt för vi har alltid varit öppna här och pratat om döden och hur man ska vara och hur det är. För jag har jobbat på kyrkogården som kyrkogårdsvaktmästare. Så den samtalen har för oss varit alltid naturlig. Och som barn när folk dog i byn så fick vi vara med och titta när man öppnar kistan och ser hur människan ser ut. 37:13 Alltså vi fick följa med. Jag hade ju förut när döda dog så tog man till begravningen hem. 37:21 Först hem kistan och så hade man utbärning. 37:26 Och sen hade man bekravning om två veckor. Och det är det han sa, jag kommer ihåg. Han sa, jag har bara flickor. Och det är ni som ska bära honom. 37:37 Och vi var första kvinnor här i byn som flickorna bar. 37:42 Så vi var vi fyra och sen Inger och Ulla på honom. 37:46 Hade ni din pappas kista här? 37:48 Ja, vi hade pappa här lika så. Vi var in också med han. För det var så gammalmodigt att öppna kistan här på golvet. 37:56 Här på golvet du sitter? 37:57 Ja, så kistan var öppet. 38:00 Men det var väldigt kallt ute. Det var 40 grader minst ute då när vi begravde. Men mamma kunde vi inte ta in för att hon hade cancer och det gick inte för det var en doft. 38:15 Men vi hade det här på gång. Och sen förde man dit till begravningsdom och en sån där bod. 38:22 Jag kan inte förstå att vi sitter i ett rum där både du och ditt liv har börjat här. Men i samma rum har också din pappa legat död här på golvet. 38:39 Och sådana här gamla sätten man tycker, du vet, det är ju bara sådana inbildningar. De tyckte när man tittar på honom att han som kisar med ögonen, att han väntar intill. Och mamma dog ju halvår efter. 38:53 För hon ville inte heller leva. 38:55 Alltså att kisa med ögonen? 38:57 Ja, alltså att de tyckte att han som tiltar, men det var nog bara att det var så kallt. Och när man kommer in så kanske lyckas. 39:08 Det är klart att det var tråkigt. 39:10 För jag hade ju väldigt fin kontakt med dem. Jag var ju bara här. Mest alltid. 39:24 Men när dina föräldrar har lämnat- livet här på jorden- är det då du flyttar till Stockholm- 39:35 Inte direkt. Nej, jag stannar länge. 39:40 Och jag var som här för att de tog 78. 39:45 Och 79 mamma. Pappa 78 i december och mamma i juli 79. 39:51 Nej, jag var här i Britannia och jobbade i gruvan och jag tog och hade affären. 39:58 Jag bodde här till och från när jag hade affären. Och sen flyttade min syrra här och bodde tio år i det här huset äldsta. 40:09 Men sen flyttade jag 1985 eller 2006 till Stockholm. Varför då? Jag var ledsen. 40:21 alltihopa så jag tänkte att jag ville börja. 40:24 Någon nytt att flytta till. Men då hade jag man nummer tre. 40:32 Nu går det fort här. Tvåan har blivit kvar här. 40:34 Ja, vi missade tvåan. 40:37 Missade han vi tvåan. 40:37 Han har du levt med ett tag här. I Kiruna. Ja, men det blev ingenting där heller. Jo, vi var nio år kanske tillsammans. Ja, men det var inte livet ut. 40:47 Nej, nej, nej. Den kärleken har jag sökt fortfarande. Men den kärleken... 40:57 Nej, men jag träffade honom när jag kom till 73. 41:04 Varför tog det slut då? 41:06 Tryst. 41:06 Var det ingen kul? 41:08 Nej, det var inget roligt. Jag hade ett väldigt fint liv med han. Väldigt snäll. Och det man vann som tyckte om mig hundra procentigt om jag säger. Ja, det var det. Om jag säger så här. 41:23 Det hjälper inte hur snäll man är och jag byggde ett nytt liv. Vi köpte hus i Kiruna i första. Det var jättebra och jag tänkte skaffa en hårsalong och börja med att jobba som frisör. Men då började den här affären i Vitane. 41:44 Och det är klart, då började jag vara mycket där. 41:47 Och då rann det ur sanden. 41:52 Och jag lämnade igen allting. Exakt. Det tog ingenting med mig. Men han var jättesnäll och fin. När han sålde huset. Då fick jag ju hälften av pengarna. 42:04 Och det är en fin människa. Vi har alltid haft kontakt. Efter inte första tiden men sen. 42:12 För att hålla ihop det med lyssnarna också. Då flyttade du till Stockholm sen och där träffade du man nummer tre. 42:18 Nej, jag träffade honom här i Vitani. Jaha. Ja, eller om jag säger som det var. Vi gick med Inger ut och dansade på affären. 42:31 Och jag la inte så mycket märke på honom. Men det blev, och så började han komma till affärerna. 42:38 Och sen blev det. Och med han flyttade jag sen. 42:42 Och vi hade väldigt trevligt när vi hade affären vid Tange. För han var sån där riktigt sprallig. 42:49 Mycket trevlig, mycket lättsam människa. 42:53 Hur var ert liv? 42:54 Tio år yngre, ja. 42:58 En ung tuff. Så vi och lekte tonårslivet. Eller det var som... 43:03 Leva om tonårslivet igen. Just det, ja. 43:06 Och det var med han jag flyttade. 43:08 Och det blev så snabbt. 43:11 Eftersom jag var till nyår. Till Stockholm, till Syran eller till Södertälje. Då var jag i farten redan i februari. Sålde affären. Tog med saker som inte gick att sälja. Och sålde dem i Skärholmen. 43:28 Hur gammal var du när du flyttade till Stockholm? 40 och... 43:33 46, 47. 43:35 Och sen höll det då i tio år? 43:38 Det höll igen i tio år, ja. 43:40 Det är tioårsperioder du jobbar lite. 43:43 Ja, jag jobbar med tioårsperioder. 43:45 Med undantag för sista mannen, då levde ni ihop i 21 år. 43:48 Ja, men med bror också har inte jag varit ganska länge. 43:53 Alltså vi var i alla fall, men inte gifta mer än 17, 18 år. 43:58 Jag är ändå nyfiken på det här. 44:01 Nummer tre eller nummer två? Nej, men hela ditt liv när det kommer till kärleken som har kommit och gått. 44:11 Kan det inte vara så att kärleken i sig till en människa kan bestå men att den kan vara i olika former under tidens gång? Eller är det någon viss fas du kommer in i där du känner att när det är som du säger, du tycker inte det är kul längre? 44:26 Det är det faset att man som växer, alltså själv. Och sen växer man ifrån varandra. För att jag har haft jättebra liv, till exempel med nummer två. Det måste jag säga. Att det var väldigt, men han var mera alldraglig man om jag säger. Så det hände som egentligen ingenting. Utan... 44:51 Enkelt, fint liv. 44:53 Och det var inget fel på honom, men jag vet inte. 44:58 Kan det ha något att göra med att du har genom livet varit rädd att fastna i ett liv där du inte känner någon glädje längre? 45:10 Alldeles rätt. Det har varit någon slags min egen bevis att jag klarar. 45:17 Jag tror att det är det. 45:19 Att jag visar att om det inte trivs så säger jag hej. Jag har sagt att en åt gången så länge kärleken håller. Och så är det finit då. Och det har jag varit väldigt hård på. Jag har aldrig gått och fuskat på sidan om eller någonting. Utan det har varit en åt gången. 45:38 Och jag tror att jag hade fått fortsätta med dem för de var inte förberedda. 45:44 Nej, önskar du så här i efterhand att du stannat kvar med någon utav de här? 45:49 Nej. 45:52 Inte. 45:54 Och sen nu när man är gammal så tycker jag faktiskt att man har någonting att tänka på. Och ingenting att längta till. 46:03 För jag har ingenting som jag kan säga att tänka om jag skulle göra. 46:08 Och om jag skulle köpa om. Jag har ingenting om. Det finns inte. 46:13 Utan jag har gjort lätt exakt som jag vill. 46:20 Ekonomiminuten med 60plusbanken. 46:29 Just precis, det är ekonomiminuten och det här avsnittet så har jag med mig Kristoffer Asplund från 60 Plus Banken. En känd röst för många av våra lyssnare. Välkommen tillbaka. 46:41 Ja, stort tack, stort tack. 46:42 Du, det är september nu. 46:44 Man vill ju inte inse det, men vi börjar ju sakta med säkert lämna sommaren bakom oss. Precis, tyvärr. Du har en plan idag att du vill diskutera och prata lite grann om budget, eller hur? Det har jag. Vi ska prata lite om hushållsbudget. 47:00 Det är alltid så här efter sommaren värt att ta lite omtag med budget och kanske se över vilka utgifter man har haft. Jag menar personligen då så är sommaren en period där det går åt mer pengar än exempelvis hösten. Jo tack. Ja, och nu får man jobba i kapp lite grann kan man ju känna. Så vi ska ju börja med att prata om just vad en hushållsbudget är då. Och i korta drag så handlar det ju om hushållets inkomster kontra utgifter. 47:32 Inkomster kan man ju tycka, ja men det är väl ganska så lätt att spesa upp. Det var framförallt utgifterna som är lite mer jobb kring det. 47:41 Klurigare. 47:42 Lite så, lite så. Mycket autogir och annat som man kanske inte riktigt har stenkoll på. Man vet bara att det dras. 47:51 Ja, så jag tänker att vi börjar lite enkelt. Först spesar man upp vad man har för inkomst, om det är via tjänst, om det är pension, det kan vara bostadstillägg. Det ska man ju såklart räkna med på den här posten också. 48:05 Det blir inkomsten och man ska alltid räkna efter skatt det du faktiskt får ut på kontot. 48:11 Och sen då, det var den enkla biten. Sen kom ju just utgiftsposterna då. Och där är det mer eller mindre allt annat. Jag brukar dela upp det här i fasta utgifter såsom hyra, bolån och liknande då. 48:26 Och sen så finns det ju de här andra frisören och pixar naglarna eller shopping, ja men du vet, nöje överlag. 48:34 Som kan spåra ur. Som kan spåra ur i perioder. 48:38 Ja, precis. Men inte någonting som man kontinuerligt lägger kanske samma summa på. Lite mer svårt att räkna på. 48:45 Och där brukar jag alltid hänvisa till att man ser över hur det har sett ut det senaste året- Med utgifter på till exempel kläder. Du kanske inte spenderar kontinuerligt 1000 kronor i månaden på shopping. Utan det kanske blir så att en månad så blir det 8000 kommande fem månader ingenting. 49:05 Så kör en årsöversikt. Gå in på utgiftsposterna i ditt konto. Och se över vad du har haft på kläderposten. Och så drar du ett snitt på månaderna du räknar med. 49:16 Och när man har räknat ut då inkomster och de här kostnaderna, det är då man får fram någon form av, inte resultat, men ett eventuellt överskott eller i värsta fall underskott. 49:27 I värsta fall underskott. Får man ett underskott så är det jättebra att man har gjort den här hushållsbudgeten. Då får man en helt annan insyn i ens ekonomi. Man kanske inte kan ta från sparkontot varje månad utan om man kanske ska se över de här utgiftsposterna där man kanske kan drastiskt minska. Ja men till exempel nyen. Finns det någon post du kan spara några hundralappar på varje månad? 49:53 Ja men... 49:53 gör det. Då får vi ett underskott. Jag tycker det är jätte jätte bra att man då i så fall får ett litet wake up call och funderar på vad man kan dra ner på istället. 50:05 Ja och ni på 60 plus banken är ju en bank som ändå riktar er mot de äldre och Verkar för att de också ska inkluderas och ha tillgång till en bra bank som sätter villkor ut från deras förutsättningar. 50:21 Ni har ju mängder av tips och idéer. Kan man läsa mer om andra tankar kring just det här med budget och så? 50:27 Det kan man absolut och det finns massvis att läsa om på vår hemsida. Vi har en budgetmall som man kan ladda ner också om man vill bruka sig av den. 50:39 Enkel, funkar alldeles utmärkt. Och är det så att man har ett överskott så kan man såklart lägga det på mer nöjen eller sparande. Vi har sparkonton om man vill kolla på det också. 50:51 Men sen så har vi ju lite mer spartips och framförallt då ska jag faktiskt referera till Anders Andersson som är journalist och privatekonomisk rådgivare som skriver artiklar på vår hemsida om just spartips. 51:05 Dessutom också gäst den här säsongen i podden så att det är två flugor i en smäll med Anders Andersson här i podden och Ekonomiminuten. 51:14 Verkligen, verkligen. 51:15 Det är jättebra tips och det känns faktiskt viktigt även för en annan som är något yngre att nu när vardagen är tillbaka ta tag i den här budgeten av ens vardagsekonomi igen. Eller hur? Tack snälla Kristoffer. Tack. 51:42 Men den här sista mannen då, ni levde ihop i 21 år. 51:46 Hur kommer det sig att det tog slut? 51:49 Han dog. Och jag skötte om honom i tre månader själv hemma. 51:56 Och jag kan inte säga om honom något ont. 52:00 Han var faktiskt allting jättebra. 52:06 Men det är klart när man har gått igenom så många epoker i sitt liv eller vad jag säger. 52:14 Man är förstörd som människa. Det blir inte detsamma. 52:18 På vilket sätt är man förstörd? 52:19 Därför att den fina kärleken, den har blivit krossad eller den här drömmarna har blivit som pannkaka. Så man kan inte få samma känsla. 52:32 Självklart så blir man ju kantad av livets gång och kärlekar som inte går hela vägen och brister. 52:42 Och du är ju inte själv om det, det är säkert många lyssnare som har varit med och har haft liknande delar i sitt liv men kanske inte levt lika länge som dig. Finns det någon lärdom i det här från ditt liv som du vill ge lyssnarna? 52:59 Absolut. Det finns den lärdomen direkt när man känner att det inte fungerar. Inte gå och vänta. Att det blir bättre. Och det blir utan gör som du själv tänker. 53:14 Och alltid tänka positivt och försöka vara en positiv människa. 53:21 Och försöka lära nya saker. 53:25 Och göra precis som man själv vill. 53:28 Att inte hålla på och ta hänsyn och tänka att nu skulle jag göra om jag skulle göra. 53:33 Jag har ingenting. 53:35 Den dag jag lägger mina hänter sista gången. 53:39 Jag har gjort allt. Jag har ingenting som jag har blivit av med eller drömt om. 53:45 Exakt. 53:46 Men du är liksom, du är 87 år gammal idag. Du har levt med en handfull män igenom åren. Ja. Och varit gift flera tals gånger. Vad betyder kärlek för dig? 54:01 Kärlek, drömmen om kärlek har jag än också. Jag skulle vilja ha haft en sån som passar mig. 54:09 Alltså, ändå bättre. För Alltså drömmen är som min är, för jag är en väldigt romantisk människa och nästan trott på saker. Och det är det som har varit fel, för det finns inte i verkligheten den drömmen som jag har haft. Men det enda felet tycker jag att föräldrarna, alla som är föräldrar, man ska visa åt barnen om man är oense. Men så har inte vi haft hemma. 54:40 De har alltid varit som ett fint kärlekspar. För de kunde ligga och framma om när de kom från sina bönemöten. Vi har alltid sett dem och bråkat. 54:52 Så du menar att vi föräldrar ska vara mer öppna mot barnen? 54:54 Ni ska vara mer öppna och visa att barnen att livet är inte bara dans på rosor. Utan man ska visa att det kan bli oenigheter. 55:05 Men mina män har inte passat mig till mitt linje. 55:09 Jag har haft en annan dröm. Men nu är jag för gammal. Är du verkligen det? Ja, absolut. Alla broarna är brända. 55:20 Det är det jag har kört. Tåget är kört. Jag brukar säga att jag har hoppat på fel tåg och hoppat av för fort. Om jag hade gått till slutstation så kanske det hade varit. Men jag hoppade fel av. 55:34 Nej men nu hade det varit roligt om det hade fungerat. Om man hade haft ett fint hem och familj och allting. Vad är bästa? 55:44 Det hade varit det trevligaste men det får inte vara trist. 55:49 Och jag vet inte om jag hade någon gång hittat en då. 55:53 Tror du nu i efterhand att din drömman har funnits? Eller är det bara att du har haft för höga krav? 56:02 Jag har haft för höga krav. Det tror jag. 56:08 Jag har haft för höga krav. Och jag tror faktiskt att det kanske har varit det. Visst är man en så finns det tusen åter. Jag tror att det är den. 56:20 Men det har inte varit den där stora kärleken om jag säger. 56:25 Det kan jag säga. Det har inte varit det där som min dröm har varit. 56:31 För jag tycker om hemmet och jag skulle ha kunnat tänka mig att jag haft ett bontliv. Jag brukar skratta först när det börjar bontesökefu. Om jag hade varit yra hade jag sökt mig. Då hade jag sökt mig till bontesökefu. Eller väntaven. 56:50 Du väljer ju ändå att lämna Stockholm och flytta tillbaka hit till det här huset. Och där dina rötter är som du säger. 56:58 Varför flyttar du tillbaka? 57:01 Om jag säger så här, jag fyllde 80. Och jag satt i den där guldstolen som Sofia sitter. 57:08 Och då fixar jag för mig. Nej, alla människor gör mandonsbror. De gör på olika sätt. De springer och de har sina mandonsbror. Jag tänkte, men nu ska jag göra ett. För det har jag inte... 57:22 Jag har inte gjort något speciellt när jag inte har varit. Då tänkte jag, men då ska jag prova. För det här hemmet när jag kom, det enda jag hade att älta mig, det var den där. 57:33 Och sen var det inte annan värme. Och toaletten var inte lika fin och ingenting. Och inte den där förstugan. 57:42 Alltså det var inte lika modernt som jag har nu. 57:48 Jag tänkte att jag provar. Först hade jag veden också på bron. 57:56 Det gick jättebra att hyrde ut min lägenhet till andrahand. Då märkte jag att det här är mycket mer värd att bo här, fast det inte är tipptopp. Jag har så mycket vänner. 58:10 Jag trivdes och försökte gå allt vad de här fantastiska människor som bor här och försöker ordna till byn. Jag försöker vara med så det går till nöje. Jag kan inte hjälpa till någon mer när jag är så gammal. Men jag började trivas. 58:28 Och då tog jag och såg till min lägenhet. 58:32 Och så bestämde jag mig att nu har jag gjort Mandåsbroet och jag klarar av det. 58:37 Nu tar jag mig tillbaka. 58:39 Ja, och nu är jag hemma och jag känner mig faktiskt hemma. När jag kommer här på gården, jag är hemma. 58:46 Och sen tycker jag på ett sätt att det är jätteskönt. 58:50 Jag har inga drömmar. Folk som jämt har bott här. Tänk om vi skulle ha bott utomlands. Tänk om vi hade bott ner över. Tänk om. Jag har ingenting sånt. 59:03 Du har ju också flyttat 36 gånger i ditt liv. Det är ett par gånger. 59:09 Det är ett par gånger. 59:12 Men ingen av de här platserna har känt så mycket hemma som här. 59:16 Ingen känner av de platserna att jag är hemma här. 59:21 Hur är livet här idag då? Som 87-åring. Hur ser en vanlig dag ut för dig? 59:27 Åh herregud vad skött. Sover först för att du så länge jag vill. Och sen tittar jag på tv jag har där inne. 59:35 Först tackar jag. Tack att jag vaknar igen. Åh vad härligt. 59:40 Men till spegel vågar jag inte gå. Jag går riktigt snabbt förbi. 59:46 Utan jag kliver upp och tittar. Och sen gör jag med i ordning. Och så äter jag frukost. Och sen kommer det alltid någon, hej är du hemma? 59:56 Någon grann. 59:57 Ja det är alltid. Och sen är det så betydelsefullt. För att när unga kommer. De som är tretton, fjorton. Sådana där ungdomar. Och det sätter jag mycket värde på. För att annars blir det att komma till en gammal kärling. Vad gör man där? 60:16 Men de kommer och så tar jag kortläcken min och så spår jag dem lite. Så får jag reda på deras killar. 60:24 Jag försöker sysselsätta över. 60:25 Men vad är det här för tonåringar som kommer hit? 60:27 Det är min kusin eller min släkt. De har tre flickor, två som är 14 år och 15. Nu är killarna viktig. Och då tar jag korspacken och så spår jag det. 60:42 Ja, där är du ju en erfaren kvinna för dem. 60:44 Absolut. Absolut. Jag predikar åt dem. 60:48 Ja, det är bra. 60:49 Så jag har skaffat istället nya. För mina, de som jag har flyttat hit, de har ju gått bort. 60:58 Och sen börjar det kanske bli lite i huvudet. Kontoret inte riktigt fungerar. 61:06 Så jag har en ny bäckanskast. 61:09 Du lyssnar en del på musik också? 61:11 Alltid på radio. Och sen har jag mina... Jag har varierande om jag säger. 61:17 Men vissa är jättetrevliga. Precis de här finska tangorna. 61:22 Och då dansar jag här när det är riktigt fin musik. Då tar jag kulten och så. 61:27 Finsk tango? Har du någon låt som jag kan lyssna på tillsammans? 61:32 Jo. Jag har Spotify här. 61:33 Ja, det finns fast hur mycket? 61:36 Jag söker på finsk tango här, då får vi se. 61:39 Ja, det är allihopa, för jag dansar så mycket på finska danser. 61:43 Satoma med rejortajp, eller? 61:46 Satoma. 61:47 Jo, den är ganska bra, han är duktig. 61:50 Hur sätter du på den då? 61:51 Ja, vi får se om det är någonting att ha. 61:55 Är det sån här du dansar till? 61:57 Ja, absolut. 61:58 Du kramar i kudden. Ja. 62:04 Det här är härligt. Absolut. Det är underbart. 62:07 Hör. 62:12 Men hur du kramar kudden då, dröm? 62:14 Frömmar jag inte om den där fina tangon och männen. 62:18 Om drömmannen som inte finns. 62:20 Exakt, exakt. Men det är ganska skönt. Du vet att jag har inget drömsund. För jag vet att det är kört. Mm. 62:31 Det skulle inte hjälpa oavsett om man skulle gå och jaka. Det skulle alla bara blunda i mörker. 62:45 Vad tänker du när du ser tillbaka på ditt liv? 62:49 Jag är tacksam. 62:51 Jag är jättetacksam att jag har varit så klok. Att jag har vågat. 62:58 Leva och tycka vad jag själv tycker. Jag tycker jag är jättetacksam. Och det rådet försöker jag ge åt andra också. 63:07 Att man ska inte ge sitt liv bort bara för att om det blir bra, om det blir trevligt, jag skulle vilja göra. Utan lev här och nu. 63:18 Men om du fick leva om livet då hade du gjort någonting annorlunda tror du? 63:22 Det är svårt att säga, jag tror inte. 63:24 Jag har haft ganska roligt. Ja. 63:28 Det känns så. 63:29 Det känns jättebra. Och sen måste jag säga, jag säger just av första mannen. Jag är väldigt tacksam att jag fick en så fin dotter. Alltså hon betyder ju allt för mig. Och lika barnbarnet. Barnbarnet har jag skött väldigt mycket. För att Inger skiljde sig hon också då. 63:49 Då har jag varit som Antons andra mamma. 63:54 Men du ska i alla fall få avsluta vårt samtal med att ge ett livsråd till alla som lyssnar på dig nu. 64:03 Vad vill du säga till dem? 64:04 Jag har ju sagt här flera gånger att alla ska leva precis som man själv känner. Och vara väldigt positiv och försöka ha ett fint socialt liv. Och att alla människor är lika värda. 64:23 För det tycker jag är det viktigaste. 64:27 Det är fina ord som får avsluta vårt fina samtal här hemma hos dig. 64:35 Vad glad jag är att jag fick komma hit. 64:37 Tack, detsamma. 64:39 Det har varit väldigt trevligt att få träffa dig. Det finns så mycket historia i det här rummet så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Det är fint att du faktiskt fick ta och spela in vårt samtal även just på den här platsen. 64:53 Men det låter ju bra för mig. Det är ju toppen. Och spökhistorier finns det fast hur mycket. Men det är ingen idé. Vi börjar med det så vågar du inte gå ut sen. 65:05 Det får bli en annan podd. 65:07 Exakt. Nästa gång när du kommer så tar jag. 65:10 Då blir det spökhistorier. 65:12 Men nu tar vi hur du kockar mer kaffe. Och så får flickorna också våga ta och sitta till bort. 65:18 Fantastiskt. 65:19 Det låter bra. 65:19 Det låter bra. Vi har en hungrig producent här i bakgrunden. 65:23 Tusen tack till alla som har lyssnat på vårt avsnitt och Vilmas livshistoria här också. 65:28 Tack till er. 65:34 Vet du en person som är över 80 år som skulle vara en fin gäst i den här podden? Maila mig då på hellosnablajonaseulback.com. Vi planerar redan nu nästa säsong. Och glöm inte att följa oss på Facebook och Instagram där vi lägger upp en massa härliga videoklipp från våra samtal. Återigen, tusen tack för att du lyssnar på den här podden. Ha det bra, hej då! 66:01 Det här var en produktion från Podd Agency.